Äntligen fredag och sovmorgon till 11, lovely =)

Vilket underbart väder! Har suttit i solen på altanen me en kopp kaffe å bara njutit :))

Nu är d dax att ta tag i lite grejer inför den nya kursen som börjar på tisdag. Ska bli underbart att äntligen få en bra kursledare, för de har lyst med sin frånvaro d sista halvåret.

Allt känns så mycket lättare nu när d äntligen blivit vår i luften och när man tänker tillbaka på vinterhalvåret (vilket jag egentligen inte alls har lust med) så kan man tänka att d e tur att d e över.. Vintern e inte min starka sida av året, med dess mörker. Men jag kan ändå tycka d e mysigt med snön, om den bara får ligga och lysa upp min tillvaro lite. Nåväl, nu är det iaf fredag och förhoppningsvis så blir d en trevlig och underhållande helg ;)

Mina barn kommer hem (från 1 vecka i Lindvallen) på söndag och jag tror minsann jag börjar att längta ihjäl mig efter dom! Även om man bara har dom hemma varannan vecka, så brukar jag ändå träffa dom på veckorna som de inte e hos mig.

Jag trodde inte för mitt liv att jag och Micke (barnens pappa) skulle gå skillda vägar, men så blev det för ca 1 1/2 år sedan. Att vara den som lämnar sin familj var något som jag inte trodde om mig själv.. Ända sedan den dagen då jag flyttade har jag ständigt levt med känslan av att allt är mitt fel och att det är jag som bär på hela skulden.. För det är ju jag som är den onda... Att helt plötsligt upptäcka att det finns andra känslor inblandade, kom som en chock! Men hur kunde jag gjort annorlunda? Det kändes ju faktiskt inte rätt att leva kvar under samma tak som Micke, när detta uppdagades för mig. 

Såhär med facit i hand kan jag ju säga att jag önskar att detta inte drabbat mig å min fina familj... Jag vet att folk går isär, till både höger och vänster, men jag kan fortfarande inte acceptera att det skulle hända oss..

Nog skrivet för idag, nu inväntar jag grannen, för ytterligare kaffe på min soliga altan =))

Ha en underbar fredag alla där ute=))

Ja, då tänkte jag prova på detta med att blogga...

Blev så inspirerad av en kvinna som skriver rakt ur hjärtat, och det kommer även att bli min avsikt.

Jag har egentligen alltid hjälpt mig själv via att prata och skriva, men de senaste åren har jag blivit allt mer innesluten i mig själv. Och det kan ju tilläggas att det inte har blivit till det bättre...

Som sagt jag testar detta så får vi se om det blir bra ;)

I`ll be back =))